Jag sitter i mitt förråd tillika ateljé och funderar över livet, mina tillkortakommanden och vad jag ska skapa härnäst.
Jag kommer fram till att jag kanske inte är en så bra människa. Jag ljuger och hanterar saker fel. Jag tar genvägar till att må bättre, jag dränker mina demoner på ett sätt som gemene man inte skulle tycka är okej om de såg mig.
Det är svårt, jag kämpar. Kanske inte tillräckligt utan tar hjälp från oaccepterat håll.
Jag tror och försöker följa det Gud har sagt till människan att göra men misslyckas gång på gång kanske för att jag fokuserar på fel saker.
Ibland undrar jag om jag egentligen orkar med det här livet som är uppsatt för mig. Om jag kan uppfylla de förväntningar som ställs. Ska det vara såhär inramat som det är? Måste jag göra mig förtjänt av allt som staten erbjuder mig? Det finns inga svar känns det som. Vem som jag än frågar så svarar de olika.
Jag knegar på och försöker smälta in. Det tjänar ingenting till att försöka göra sig speciell eller säga vad jag vill. Har jag ingen med mig så är jag ensam och meningslös.
Jag gör det som krävs för att överleva. Mina barn kommer först och jag spelar mindre roll. Huvudet över ytan och viljan för mig själv.
0 kommentarer